Ett avtal är en överenskommelse varigenom personer (fysiska eller juridiska) grundar ett rättsförhållande mellan varandra. Vissa, framför allt skriftliga avtal, kan också benämnas kontrakt.
Enligt huvudregeln i den svenska avtalslagen tillkommer ett avtal genom överensstämmande anbud från den ena och accept, ett medgivande, från den andra parten.
Ett avtal omfattar alltså alltid två eller flera parter. Enligt principen om avtalets subjektiva begränsning är dess juridiska verkningar samtidigt begränsade till de personer som är parter i avtalet. Avtalslagens regler för avtalsslut, den så kallade avtalsmekanismen, är dock dispositiva, ex. köplagen och avtalslagen, såtillvida att de kan frångås genom anbudet eller accepten eller genom sedvänja av olika slag. Andra sätt att få till stånd ett avtal förekommer därför.
Ett kontrakt är ett skriftligt avtal. Kontraktsprincipen innebär att ingen part är bunden förrän båda parter har skrivet under ett kontrakt.
För exempelvis företagare krävs det att de formulerar mallar till olika sorters kontrakt och avtal. Detta krävs för att företagaren ska kunna skydda sig ifall någon man ingått ett avtal med bryter mot detta på något sätt. Genom avtal och kontrakt kan man försäkra sig om att man har lagen på sin sida.

Inkasso är en åtgärd från en borgenär (exempelvis den som lånat ut pengar) mot en gäldenär (i exemplet den som lånat pengar) för indrivning av en obetald skuld. Skulle gäldenären vägra betala tillbaka kan borgenären vända sig till exempelvis kronofogden för att på så sätt med rättsliga åtgärder driva in sin skuld.
Om en skuld går till ett inkassoföretag är även gäldenären skyldig att betala de lagstadgade inkassoavgifter som uppstår. Om inkasso går via ett företag skall detta inte förvirras med den statliga kronofogden. Därför blir gäldenären skyldig att betala ett högre belopp än det som ursprungligen avsågs, oftast skall även gäldenären ersätta borgenären för dröjsmålsränta, om någon ränta inte har avtalats, skall ränta betalas med gällande referensränta + 8%. Referensräntan har ersatt det tidigare räntebegreppet diskonto. Referensräntan fastställs den 1/1 och den 1/7 varje år av Riksbanken. Referensräntan skall återspegla det allmänna ränteläget.